Ordspråksboken 9
9
1Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare; 2Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord; 3Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats: 4Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon: 5Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker; 6Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg. 7Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad. 8Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig. 9Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom. 10Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är; 11Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda. 12Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena. 13Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk; 14Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom; 15Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom: 16Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon: 17Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt. 18Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.
Currently Selected:
Ordspråksboken 9: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in