Ordspråksboken 23
23
1När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder; 2Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet. 3Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd. 4Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder. 5Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen. 6Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat; 7Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig. 8Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva. 9Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet. 10För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker; 11Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig. 12Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal. 13Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom. 14Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet. 15Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta; 16Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är. 17Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti Herrans fruktan. 18Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela. 19Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen. 20Var icke ibland drinkare och slösare; 21Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära. 22Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder. 23Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd. 24Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver. 25Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver. 26Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga. 27Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop. 28Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig. 29Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon? 30Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är. 31Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in; 32Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm. 33Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting; 34Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast. 35De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?
Currently Selected:
Ordspråksboken 23: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in