YouVersion Logo
Search Icon

Matteus 6

6
1Hafver akt uppå edra almoso, att I icke gifven henne för menniskomen, på det I skolen varda sedde af dem; annars hafven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen. 2När du nu gifver almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, att de skola varda prisade af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. 3Men när du vill gifva almoso, så låt dina venstra hand icke veta, hvad den högra gör; 4På det din almosa blifver lönlig; och din Fader, som i löndom ser, vedergäller dig det uppenbarliga. 5Och när du beder, skall du icke vara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna och i gatohörnen och bedja, att de skola blifva sedde af menniskomen; sannerliga säger jag eder, de hafva fått sin lön. 6Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det verdergälla uppenbarliga. 7Och när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna; ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull. 8Varer fördenskull dem icke like; edar Fader vet väl hvad eder görs behof, förr än I bedjen honom. 9Derföre skolen I bedja alltså: Fader vår, som äst i himlom, helgadt varde ditt Namn. 10Tillkomme ditt rike; ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene. 11Gif oss i dag vårt dagliga bröd. 12Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro. 13Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i evighet. Amen. 14Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. 15Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. 16När som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedröfvade, såsom de skrymtare; ty de förvandla sin ansigte, att de skola synas för menniskomen med sin fasto; sannerliga säger jag eder, de hafva redo sin lön. 17Men när du fastar, så smörj ditt hufvud, och två ditt ansigte; 18Att du icke synes för menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är; och din Fader, som ser i löndom, vedergäller dig det uppenbarliga. 19I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfvar dem, och der som tjufvar grafva, och stjäla; 20Utan församler eder ägodelar i himmelen, der hvarken rost eller mal förderfvar dem, och der tjufvar icke grafva, eller stjäla. 21Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta. 22Kroppsens ljus är ögat; är ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus. 23Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så att ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifver då mörkret sjelft? 24Ingen kan tjena två herrar; ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig intill den ena, och den andra föraktar han; I kunnen icke tjena Gudi och Mammon. 25Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hvad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hvad I skolen kläda eder med. Är icke lifvet mer än maten, och kroppen mer än kläden? 26Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem. Ären I icke mycket mer än de? 27Hvilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln till sina längd? 28Och för hvars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna. 29Dock säger jag eder att icke Salomo, i all sin härlighet, var så klädd som en af dem. 30Kläder nu Gud så gräset på markene, hvilket dock i dag står, och i morgon kastas i ugnen, skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne? 31Så skolen I nu icke hafva omsorg, sägande: Hvad skole vi äta? Eller, hvad skole vi dricka? Eller, hvad skole vi kläda oss med? 32Ty allt sådant söka Hedningarna. Edar himmelske Fader vet väl, att allt detta göres eder behof. 33Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta till. 34Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafver sjelf sina omsorg med sig. Det är nog, att hvar dag hafver sin egen plågo.

Currently Selected:

Matteus 6: SK73

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in

YouVersion uses cookies to personalize your experience. By using our website, you accept our use of cookies as described in our Privacy Policy