Matteus 26
26
1Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar: 2I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas. 3Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas; 4Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom. 5Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena. 6Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, 7Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord. 8Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof? 9Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga. 10När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning. 11I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig. 12Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning. 13Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse. 14Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna; 15Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar. 16Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom. 17Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet? 18Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar. 19Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet. 20Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf. 21Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig. 22Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme? 23Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. 24Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit. 25Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet. 26Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen. 27Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle. 28Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse. 29Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike. 30Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget. 31Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad. 32Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen. 33Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas. 34Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor. 35Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna. 36Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder. 37Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas. 38Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig. 39Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du. 40Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig? 41Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt. 42Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje. 43Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung. 44Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden. 45Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer. 46Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder. 47Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket. 48Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom. 49Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom. 50Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom. 51Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra. 52Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd. 53Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar? 54Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall? 55I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig. 56Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde. 57Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro. 58Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan. 59Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet. 60Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne; 61Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar. 62Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig? 63Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son. 64Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky. 65Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse. 66Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden. 67Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom; 68Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog. 69Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen. 70Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger. 71Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor (tjensteqvinna), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno. 72Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen. 73Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig. 74Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen. 75Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
Currently Selected:
Matteus 26: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in