Matteus 13
13
1På den dagen gick Jesus ut af huset, och satte sig utmed hafvet. 2Och der församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene. 3Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så. 4Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo foglarna, och åto det upp. 5Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord; och gick snart upp, ty det hade icke djupa jord. 6Men när solen gick upp, förvissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort. 7Och somt föll ibland törne; och törnebuskarna uppväxte, och förqvafde det. 8Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt. 9Hvilken som hafver öron till att höra, han höre. 10Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser? 11Då svarade han dem, och sade: Eder är gifvet att veta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifvet. 12Ty hvilken som hafver, honom skall gifvas, att han skall nog hafva; men den som icke hafver, af honom skall ock varda taget det han hafver. 13Fördenskull talar jag dem till med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke. 14Och på dem varder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat. 15Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafva de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem. 16Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra. 17Sannerliga säger jag eder, att månge Propheter och rättfärdige hafva begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat. 18Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen. 19Hvar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifver det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den som vid vägen sådder var. 20Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det straxt gladeliga. 21Men han hafver ingen rot i sig sjelf, utan står till en tid; och när bedröfvelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, straxt förargas han. 22Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse verldenes bekymmer, och rikedomsens svek förqväfver ordet; och han blifver utan frukt. 23Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär också frukt, så att somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt. 24En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker; 25Men då folket sof, kom hans ovän, och sådde ogräs midt ibland hvetet; och gick sin väg. 26Då nu säden växte, och bar frukt, syntes ock ogräset. 27Då gingo husbondans tjenare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hvadan hafver han då ogräs? 28Då sade han till dem: Det hafver ovännen gjort. Sade tjenarena till honom: Vill du, att vi gåm, och hemte det bort? 29Då sade han: Nej, på det att, när I upprycken ogräset, I icke skolen ock dermed upprycka hvetet. 30Låter båda växa intill skördetiden; och i skördetiden vill jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, till att uppbrännas; men hvetet församler i mina lado. 31En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker; 32Hvilket minst är af all frö; men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och blifver ett trä, så att foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qvistar. 33En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, tilldess det blef alltsammans surt. 34Detta allt talade Jesus i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem; 35Att det skulle fullkomnas, som sagdt var genom Propheten som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit varit hafver ifrå verldenes begynnelse. 36Då skiljde Jesus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs. 37Då svarade han, och sade till dem: Menniskones Son är den som den goda sädena sår. 38Åkren är verlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn. 39Ovännen, som sådde, är djefvulen; skördetiden är verldenes ände; skördemännerna äro Änglarna. 40Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes upp med eld, så skall det ske på denna verldenes ända. 41Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra; 42Och skola kasta dem uti en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan. 43Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hvilken öron hafver till att höra, han höre. 44Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold var uti en åker, hvilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafver deraf, går han bort, och säljer allt det han hafver, och köper den åkren. 45Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda perlor. 46Och när han hade funnit ena kosteliga perlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne. 47Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafvet, och församlade allahanda fiskar. 48Och när hon vardt full, drogo de henne till lands, och såto så och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort. 49Så skall det ock ske på verldenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa; 50Och kasta dem i en brinnande ugn; der skall vara gråt och tandagnisslan. 51Då sade Jesus till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, Herre. 52Då sade han till dem: Derföre, hvar och en Skriftlärd, som till himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt. 53Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan; 54Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo, så att de ock förundrade sig storliga, och sade: Hvadan kommer denne sådana visdom och krafter? 55Är han icke en timbermans son? Heter icke hans moder Maria; och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas? 56Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hvadan kommer honom då allt detta? 57Och de förargades öfver honom. Men Jesus sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus. 58Och han gjorde der icke mång tecken, för deras otros skull.
Currently Selected:
Matteus 13: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in