YouVersion Logo
Search Icon

1 Korinthierbrevet 11

11
1Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi. 2Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver. 3Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud. 4Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud. 5Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad. 6Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig. 7Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära. 8Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom. 9Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull. 10Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull. 11Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom. 12Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi. 13Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd? 14Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår; 15Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med. 16Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller. 17Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring. 18I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror. 19Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder. 20När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard. 21Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken. 22Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet. 23Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet; 24Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse. 25Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse. 26Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer. 27Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod. 28Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken. 29Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen. 30Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva. 31Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde. 32Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda. 33Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra. 34Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.

Currently Selected:

1 Korinthierbrevet 11: SK73

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in

YouVersion uses cookies to personalize your experience. By using our website, you accept our use of cookies as described in our Privacy Policy