Job 39
39
1Kan du jaga byte åt lejoninnan?
Stillar du de unga lejonens hunger
2när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4Vet du tiden när stengetterna skall föda,
vakar du över när hindarna skall kalva?
5Räknar du månaderna de går dräktiga,
vet du tiden när de skall föda,
6när de böjer sig ner och föder fram sina foster
och gör sig fria från födslosmärtan?
7Deras ungar växer sig starka ute på marken,
de springer sin väg och vänder ej tillbaka.
8Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen blev hennes boning.
10Hon föraktar bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11Hon söker efter bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna över natten vid din krubba?
13Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm
och harva markerna jämna efter dig?
14Kan du lita på hans stora styrka,
och vill du anförtro ditt arbete åt honom?
15Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?
16Strutshonans vingar flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet?
17Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas på sanden.
18Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem,
att ett vilddjur kan trampa på dem.
19Hon är hård mot sin avkomma,
som om den inte vore hennes.
Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö.
20Ty Gud lät henne ej få vishet,
han har inte gett henne förstånd.
21Men när hon piskar sig upp till språng,
då ler hon åt både häst och man.
22Ger du hästen hans styrka,
och kläder du hans nacke med man?
23Kan du få honom att hoppa som gräshoppan?
Hans stolta frustning är skrämmande.
24Han skrapar marken och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26Omkring honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar.
27Han skakar och är upphetsad när han vinner terräng,
han kan inte stå stilla när basunen har ljudit.
28För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskrin.
29Är det genom din visdom som höken stiger
och breder ut sina vingar mot söder?
30Är det på din befallning som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31På klipphyllan bor han och håller till,
på klippans topp och bergsfästena.
32Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34Och Herren svarade Job. Han sade:
35
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?
Ge svar, du som anklagar Gud.
Job svarar Herren
36Job svarade Herren och sade:
37
Jag är för ringa,
vad kan jag svara dig?
Jag lägger handen på munnen.
38En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.
Currently Selected:
Job 39: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby