Klagovisorna 4
4
Fjärde sången
1Ack, guldet har svartnat
och mist sin gyllene glans.
I gathörnen ligger
ädelstenarna strödda.
2Sions ädlaste söner,
mer värda än rent guld —
nu räknas de som lerkärl,
som en krukmakares verk.
3Till och med schakalen ger di
och mättar sina ungar,
men mitt folk är en hjärtlös kvinna,
grym som strutsen i öknen.
4Dibarnets tunga klibbar
vid gommen av törst.
Barnen tigger om bröd,
men ingen ger dem något.
5De som förr åt läckerheter
svälter ihjäl på gatorna,
de som vilade på purpur
ligger nu i dyn.
6Mitt folks brott var större
än synden i Sodom,
som ödelades på ett ögonblick
utan att röras av människor.
7Renare än snö var furstarna,
vitare än mjölk,
deras kroppar rödare än korall,
deras lemmar som safir.
8Nu är de svartare än sot,
man känner inte igen dem på gatan,
huden stramar på dem,
torr som trä.
9Lyckligare de som stupade för svärd
än de som stupar av svält,
som tynar bort, sargade av hunger,
berövade åkerns gröda.
10Ömma mödrar kokade
sina egna barn
för att få mat
när mitt folk gick under.
11Herren tömde sin vrede,
utgöt sin glödande harm.
Han tände en eld i Sion
som förtärde staden i grund.
12Ingen bland jordens kungar,
ingen i hela världen,
hade trott att fienden kunde komma
inom Jerusalems portar.
13Profeternas synder och prästernas brott
har vållat detta,
de lät oskyldigas blod
flyta i staden.
14De irrar blinda på gatorna
och blir fläckade av blod,
de vidrör med kläderna
det som är orent.
15»Ur vägen! En oren!« ropar man framför dem.
»Ur vägen! Ur vägen! Rör dem inte!«
De irrar omkring på flykt, och folken säger:
»Här får de inte stanna.«
16Herren själv har skingrat dem,
han bryr sig inte om dem längre.
Ingen aktning visar man för prästerna,
ingen hänsyn för de äldste.
17Tills ögonen värkte spanade vi
förgäves efter hjälp,
spejade från vårt vakttorn efter ett folk
som ändå inte kunde rädda oss.
18Våra steg bevakas,
vi kan inte gå ut.
Slutet är nära, vår tid förbi.
Ja, slutet är här.
19Snabbare än örnar i skyn
var våra förföljare.
De jagade oss över bergen
och låg på lur i öknen.
20Herrens smorde, som var vårt liv,
blev fångad i deras fallgrop,
han i vars skugga vi hoppats
få leva bland folken.
21Skratta bara och gläd dig, Edom,
du som bor i landet Us —
också åt dig skall bägaren räckas,
du skall bli drucken och visa dig naken.
22Ditt straff är avtjänat, Sion,
aldrig mer skall han föra dig bort.
Men ditt brott skall han straffa, Edom,
och avslöja dina synder.
Currently Selected:
Klagovisorna 4: B2000
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.