Psaltaren 62
62
Psalm 62 – Jag ska inte vackla
[En psalm om förtröstan på Gud. Det är fyra olika grupper som tilltalas. Fiender i vers 4, psalmisten själv i vers 6, människor i allmänhet i vers 9 och till sist Gud i vers 13. Ordet ”bara” hebr. ka inleder sex verser, se Ps 62:2, 3, 5, 6, 7, 10.
Författare: David
Struktur: Psalmen har en kiastisk struktur:
A Förtröstan på Gud, vers 2-3
B Fiendens planer, vers 4-5
C Fullständig förtröstan på Gud, vers 6-9
B Människor är opålitliga, vers 10-11
A Förtröstan på Gud, vers 12-13]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
Till Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
[Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asaf och Heman, se 1 Krön 16:41-42; 25:1-6; 2 Krön 5:12.]
______
Förtröstan på Gud
2Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud),
från honom kommer min räddning (frälsning).
3Bara han är min klippa och min räddning,
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
[Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Fiender
4Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)?
Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur.
5Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
hur de ska störta ner (vanära) honom.
[Ordagrant är versen: ”Bara, från höjden störta planerar de för.”]
De älskar lögn (falskhet),
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Fullständig förtröstan på Gud
6Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla,
för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom.
7Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte].
[Här utelämnar David adjektivet ”mycket” i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: ”jag ska inte vackla”. Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
8Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.
Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.
9Förtrösta (lita) alltid på honom, ni människor,
utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]!
Gud (Elohim) är vår tillflykt.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Människans flyktighet
10Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänglighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
väger de lättare än luft.
11Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning,
sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna.
Om rikedomen växer,
så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den).
Förtröstan på Gud
12Gud har talat en gång,
två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger):
All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
13och du Herre (Adonaj) visar nåd (omsorgsfull kärlek),
men kommer också att löna var och en efter vad han gjort.
[Guds styrka innehåller både nåd och dom.]
Currently Selected:
Psaltaren 62: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln