Psaltaren 139
139
Psalm 139 – Du rannsakar och känner mig
[Psalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse i en svår situation. Verbet för att känna, veta och vara förtrolig (hebr. jada) används sammanlagt sex gånger (en gång vardera i vers 1, 2, 4 och 14, och 2 gånger i vers 23). Om man även räknar in ordet för kunskap (hebr. daat – som härrör från jada) i vers 6 blir det totalt sju gånger. Dessutom använder sig David av sju synonymer till jada (fem olika ord, varav två används två gånger): att rannsaka (hebr. chaqar – vers 1, 23), urskilja (hebr. bin – vers 2), syna (hebr. zarah – vers 3), vara förtrogen (hebr. sachan – vers 3) och att se (hebr. raah – vers 16, 24). Allt detta förstärker psalmens tema, nämligen att Gud ser allt och känner sin tjänare (vers 7-12).
Författare: David
Struktur:
1. Gud – du känner mig så väl, vers 1-6
2. Jag kan inte undgå dig, vers 7-12
3. Du har skapat mig, vers 13-18
4. Bön till Gud, vers 19-24]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) David.
______
Herre (Jahve), du rannsakar (utforskar, genomsöker, granskar) mig
och känner mig.
2Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem). [Matt 10:30]
3Min stig [mina dagliga aktiviteter – det publika] och min bädd [det privata] synar (mäter) du –
med alla mina vägar (livsval, vanor) är du förtrogen.
4För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd,
den är så hög att jag inte kan förstå den.
7 [I ett par retoriska frågor hyllar David nu Guds stora kärlek och nåd som når överallt, se även, se även Ps 23:6:]
Vart kan jag gå (skulle jag vandra) från din Ande?
Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro; ordagrant: dina ansikten)?
8Om jag stiger upp för himlarna,
är du där,
och lägger jag mig (bäddar jag åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) [dödsriket],
se, där är du [också]! [ordagrant: se – du/dig!]
9Tar jag [lyfter jag på] morgonrodnadens vingar
[förflyttar jag mig i ljusets hastighet längs med en solstrimma i soluppgången]
och bosätter mig [på andra sidan – på de öar som ligger] längst ut (ytterst) i havet [i väst],
10ska också där din hand leda mig,
och din högra [hand] hålla (gripa tag om) mig.
11Och säger jag:
”Mörker ska helt visst täcka mig [öppna sitt vida gap; överväldiga, krossa mig, se 1 Mos 3:15; Job 9:17],”
så är även natten ljus för mig. [Joh 1:5]
12Nej, mörkret ska inte vara mörkt (mörkna) för dig,
utan natten lysa som dagen – mörkret och ljuset gör ingen skillnad [för dig].
[Versen avslutas ordagrant: ”som mörkret som ljuset”. De två vertikala ytterligheterna (himlarna och underjorden, se vers 8) och de två horisontala (öst och väst, se vers 9) beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där Guds Ande inte kan nå fram och hans närvaro förvandla situationen!]
13För du har skapat mina njurar [mitt inre],
du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]
[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
14Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].
Underbara är dina verk,
och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,
16såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]
innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
17Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
är jag fortfarande hos dig.
[Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.]
19Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20De som talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve),
och avsky dem som gör uppror mot dig?
22Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
de har blivit mina fiender.
[David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b-2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen ”Du rannsakar mig och känner mig”:]
23Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2]
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro).
[Det hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” står i plural och används bara här och i Ps 94:19.]
24Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig],
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Currently Selected:
Psaltaren 139: SKB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
© Svenska Kärnbibeln