Esra 3:1-13

Den sjunde månaden närmade sig, och israeliterna bodde nu i sina städer. Då samlades folket mangrant i Jerusalem, och Jeshua, Josadaks son, hans ämbetsbröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder grep sig an med att bygga altaret åt Israels Gud. På det skulle man offra brännoffer, som det är skrivet i gudsmannen Moses lag. De uppförde altaret på dess gamla plats, ty de fruktade folken i landet, och på det offrade de morgon och kväll brännoffer åt Herren. De firade lövhyddefesten som det är föreskrivet, med det bestämda antalet dagliga brännoffer, varje dag det för den dagen bestämda antalet. Och sedan offrade de det dagliga brännoffret och särskilda brännoffer för nymånadsdagarna och för alla andra högtider helgade åt Herren. Till detta kom alla de gåvor som var och en frivilligt offrade åt Herren. Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, fastän grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd. De betalade stenhuggare och hantverkare med pengar och folket från Sidon och Tyros med mat, dryck och olja för att de sjövägen skulle föra cederträ från Libanon till Jafo, vilket den persiske kungen Kyros hade gett dem tillstånd till. Andra året efter deras ankomst till Guds hus i Jerusalem, i andra månaden, påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och alla deras landsmän: prästerna, leviterna och alla andra som kommit till Jerusalem från fångenskapen. De leviter som var tjugo år och däröver satte de till att leda arbetet på Herrens hus. Jeshua, hans släkt och fränder, och Kadmiel och hans söner, dvs. Hodavjas släkt, åtog sig gemensamt ledningen för dem som arbetade på Guds hus, liksom Henadads söner och deras söner och ämbetsbröder, leviterna. När de som byggde hade lagt grunden till Herrens tempel steg prästerna i full skrud fram med trumpeter och leviterna, Asafs söner, med cymbaler för att lovsjunga Herren efter de anvisningar som getts av David, Israels kung. Under lovsång och tacksägelser prisade de Herren: »Ty han är god, evigt varar hans nåd mot Israel.« Och allt folket jublade högt och lovsjöng Herren för att grunden till Herrens hus var lagd. Många av prästerna, leviterna och familjeöverhuvudena som var så gamla att de hade sett det förra templet grät högljutt. Men många jublade och ropade ut sin glädje för full hals, så att det inte gick att urskilja gråten i det väldiga jublet. Folket jublade så högt att det hördes vida omkring.